Summa summarum

The year in Facebook status-lines – in English, for my English friends. Here you go, girls!

 

 

have free lanced as a dog coach and am still wondering why poodle-people decide to get themselves a Rhodesian Ridgeback? * has seen the inside of the court house in Malmö – classy! * has walked back in the cold after a lovely dinner with lovely food – thanks Sara, and all the rest of you! *is turning up the volume on the internet radio – really fogg interviews on BBC Radio 4 and something as unusual as a news story delivered as a poem: ”at 18 they were granted liberty – released into the world but never free” * SUN <3<3<3 * ”Mummy, there is a witch outside our front door” – at 07.30 that one created some consternation in my sleepy mind * Saturday morning, glorious sunshine and I am on my way to the stables with the smallest pony girl – all days should start like this * long walk along the sea. The cowslips are already in bloom in Skåne, in case you want to know; those of you who are still felling chilly up north  ;) * has been taught two new words by my 16-year old: galgfågel (hangdog) and kondottiär (french condottiere, that one´s for you, Emma!).  Lucky we have Google to consult! * is proud as a rooster since my riding instructor has showered me in superlatives – as a rider I will probably never grow older than eight years old * has waved goodbye to the oldest daughter as Kastrup. Have fun lovely! * has written too much (again) – and is cutting, cutting, cutting * My colleagues as Forma don´t know me if they thing I am going anywhere near the loop. That´s just not on the cards! * poetic words about the autumnal haze this morning: It looks like the clouds got lost by the sun” * is picking up mum by the train in a couple og hours * towards the garage for an MOT  - in Simrishamn. That´s what happens when you don´t book in time… Fingers crossed I get to drive the car back again, crappy communal transport between Simris and Lomma I suspect… * No, time for a break *

 

 

I marsvinens förlovade land

Det är med hundar som det är med ungar – man träffar folk och hamnar i samtal på ett sätt som man aldrig gör annars.

Gårdagens mest otippade kom att handla om marsvin, såna som opererats – under narkos – för att dra ut en tand. Men när vi kom till musen, husdjursmusen, som dog på operationsbordet fastnade skrattet i halsen. Inte för musens skull – familjen slapp förresten betala när musen dog. Utan för att det är så sjukt!

Och så berättade min granne hundägaren om resan till Indien när hon försökt förklara för nyvunna vänner att hon har katter, inomhus. Var kissar de då, ville vännerna veta?

”I en låda med sand. Ja, inte sån sand som man tar ute, utan sån som vi köper. Tillverkad, PARFYMERAD, sand, speciellt gjort för att suga upp kattkiss.”

Den tål att funderas lite på.

Mammapoäng

Vissa är dyrköpta, svåråtkomliga och nästan omöjliga  - andra är billiga.

Som detta: En dvd, några liter mjölk, frusna jordgubbar, lite grädde, kakao och så glass i olika smaker, popcorn och ostbågar.

Filmkväll för ett gäng sju-åtta-nio-åringar. Så enkelt, så mysigt att höra tjejerna småprata över filmen. Jag planerar redan nästa gång…

 

Tack SD!

Den där rubriken trodde jag ALDRIG  att jag skulle skriva.

Men så här är det:

I dag diskuterade vi allt från ytterandefrihet till demokratins födelse över middagen. Ungarna – de två stora vill säga, hade en massa intressanta frågor.

(Som den här: Vad händer om en regering bestämmer sig för att den vill avskaffa demokratin? Bra där Niklas, blev en lång diskussion om statsskick och konstitution på det!)

Och DET, diskussionen (inget annat) hade vi Sverigedemokraterna att tacka för. För detta. De som stod på borden och protesterade var Matildas vänner, klasskompisar. x Inget väcker intresse som det som kommer riktigt nära. Inget väcker kritiskt tänkande som en egen upplevelse som vinklas politiskt i en blogg.

Intressant för ungarna att uppleva i politik och olika synsätt från första parkett. Rena samhällskunskapslektionen IRL. Så tack SD, för det. Tack för att ni hjälper mig att lära ungarna skilja mellan egenupplevd sanning och politisk propaganda.

(Fast jag tror inte ni har mycket på IB att hämta.)

Skarpsynt unge

-Du är världens bästa mamma, säger hon på vägen hem från stallet – efter en morgon av trulighet från hennes sida och idog övertalning och löften om mutor från min.

(Förmodligen är det löftet om muta – omedelbart lördagsgodis – som gör mig till ”världens bästa”.)

-…när du är glad, säger hon sen eftertänksamt. Inte är när du är arg.

(Tror jag det.)

-Det är lätt att få mamma glad, säger jag (och undrar i samma ögonblick varför jag plötsligt pratar om mig själv i tredje person  - urfånigt!). Det är bara att vara snäll!

- Ja, säger hon, och låta dig gå på promenader!

Just så. Skarpsynt unge, som sagt.

Hemkört vs mixat?

Vi hade sjuårskalas idag – ett skäl så gott som något att förvandla köket till bagarbod för en dag. Jag började redan före frukost (i pyjamas om sanningen ska fram) med sockerkakan till prinsesstårtan. Det hade kunnat räcka där… Prinsessen var aldrig planerad att bli en vanlig, med färdig grönt marsipanlock. Nä, nä, nä , ett  barnkalas är alldeles för gott skäl att spinna loss i köket med färg och form och glitter.

Det blev så småningom en Hello Kitty tårta. Bild kommer när jag orkat ladda över från kameran.

Men jag var sugen på att försöka mig på morotsmuffins, om så bara för att ha en kaka att placera mina impulsköpta rispappersfjärilar på.

Dom blev så vackra att tjejerna kastade sig över dem när kalaset väl drog igång.

Bara fär att förkasta dem – morotsmuffins med philadelphia-cream chesse topping är en vuxen smak, om än med aldrig så fladdriga rispappersfjärilar och rosa glitter…

De gillade i sanningens namn inte Hello Kitty tårtan heller – för mycket ekologiska ägg, rent smör och ekologisk hallonsylt under den rosa marsipanen och det vita kattansiktet, kan man undra?

För det enda som riktigt gick hem var sju-åringens egna bidrag – Lillifee jordgubbsmuffins gjord på två påsar pulvermix…

1-0 till mixat, med andra ord.

Fast kalasföremålet gillade sin tårta, både utsida OCH insida. Och det var vad som räknades just idag.

”För jävligt”

Vem sa att man skulle separera sitt jobbliv från sitt hemliv?

Jag vet inte hur det skulle funka…

Idag har jag bara pratat, levt och andats detta

…mellan dotterns febertoppar och tjurrusningar med kräkhinken, vill säga.

Jag borde ha dragit på mig jobbkostymen och checkat in på ett plan till Stockholm i morse – men efter en hel natt med en sjukling i sängen var det inte ens att tänka på.

Mamma sa de förlösande  och oh så sanna orden på telefon ikväll. Hon svär inte ofta, min mamma, så det blir desto starkare när hon gör det.

Detta kallar hon för jävligt, kort och gott.

Jag kan bara hålla med. Och urbota korkat.

Intressekonflikt

Lilla tjejen vet vad hon vill, idag som de flesta andra dagar:

Brasa, spel, mys och lite pulka när fingrarna tinat efter besöket i stallet i morse.

Jag vet vad vi behöver:

Julmat, julklappar, planering, planering, utförande.

Men jag vet en sak till. Hon har på pricken rätt.

Jag kan shoppa på måndag när hon har sista skoldagen. 

Carpe diem. 6-åringen är bättre på det än jag är!

It´s officially Xmas

Det här – soppy as it is – är startskottet för julen hemma hos oss:

Ja, kanske inte just det här klippet då, men det är rätt oemotståndligt.

Jag älskar Emma Thompsons reaktion på dotterns roll i julspelet, den som hummer, 1:a hummer: ”Sooo, there was more than one lobster present at the birth of Jesus?!”

En kvart in i filmen har jag både skrattat högt och torkat tårar. I love it. Actually.

”Jag bor här!”

Hur mycket glögg går det åt på ett glöggparty, hur många nougater, hur många ischoklad, pepparkakor och lussekatter? Och HUR många kommer egentligen?

Mycket och många är väl svaret på samtliga frågor…

Vi är inte så bra på att fixa fest – dvs vi gör det inte så ofta. Men när vi gör brukar det bli festligt, folkligt och fullsatt. Och med fem pers i familjen som alla får bjuda rätt fritt blir det rena snöbollseffekten. Å andra sidan – hur ofta hinner man träffa barnens kompisars föräldrar, arbetskamrater och grannarna?

När Sverige mötte England i fotboll för några år sen hade vi rätt nyligen flyttade in i det hör huset och kände inte så många. Vi bjöd till fotbollsfest och riggade TV-apparater ute och inne, curry för ett helt kompani och hade hela grannskapet här. Festligt, folkligt och fullsatt, som sagt.

Ett par månader senare hade äldsta tjejen sällskap med en ny bekantskap hem från ridningen. 

-Ah, bor du i det huset? Där har jag varit på fotbollsfest, sa ridtjejen.

-Det var vår fest, sa dottern.

-Jasså, är det ni som bor där!

Så hon har en poäng, dottern, när hon undrar om hon ska ha skylt på sig på lördag med texten ”Jag bor här!”