Med vänner som dessa…

Ärligt talat, med vänner som dessa behöver Madeleine inga fiender…Att bli bedragen är illa nog, att bli bedragen offentligt måste vara hell on earth.

Jag kan inte påstå att jag följt den här kungliga såpan i detalj, men ingen med känslor i kroppen kan väl låta bli att tycka synd om den offentligt bedragna, sen må hon vara prinsessa eller vanlig dödlig, och jag rojalist eller republikan. Det är liksom inte grejen.

Men från under vilken sten i skogen kröp den här ”experten” fram???

”Hon är ung och snygg och repar sig snabbt.”

??? Hur fan vet han det, undrar jag?

Och synd om Jonas whats-his-name? Näää, inte ett dugg. Vem tvingade honom att strula runt? Och ”en bra kille egentligen” – med vilken träning blev den här snubben ”hovexpert”?

Ung, snygg – och osårbar?

Name & Shame!

Få saker gör mig så upprörd som bristen på respekt för gamla människor.

Som detta.

Ansvaret? I kommentarerna till artikeln handlar det om allt från Färdtjänst till Reinfeldt.

Jag tycker det är klockrent: Ansvaret vilar – tungt – på den enskilde taxichauffören. HAN körde taxin. HAN tog sig an körningen. HAN bar sig åt som ett svin när han kastade ut rullstolen ur bilen och drog.

Taxi Kurir vet rimligen vem han är? Han har rimligen en taxilicens. Eller hade. För den borde ha dragits in vid det här laget?

Jag är inte 93 och rullstolsbunden – inte än  alla fall – man jag har inte minsta lust att åka taxi med en chaufför som är beredd att kasta ut en rullstol på gatan. Har du?

Name him and shame him! Så att vi kan bojkotta!

Upprörande?

Jag blir inte speciellt upprörd av den här M&S reklamen som har dragit på sig en drös anmälningar för kvinnoförnedring, faktiskt. Mer fylld av nån slags avig ”hem”längtan till London, Xmas the English way. mince pies och turkey with stuffing (och ja, det ÄR godare än julbord!).

Fast lite kul att 60-talsmodellen Twiggy gör comeback, är det inte?

Mot dumhet…

…kämpar gudarna förgäves. 

Mot inbilskhet också.

Våra barns tvåspråkighet möts nästan bara av avund – tänk att få växa upp med TVÅ språk och som svensk ha engelskan ”gratis”. (Jag avundas dem också – jag fick minsann jobba på att lära mig engelska!)

Äldsta tjejens kommentar när hon började skolan i England efter ett år i kinesisk skola i Hong Kong:

- Mamma, vet du? Barnen pratar bara ETT språk?!

Hon var fyra år – och hade dittills bara varit omgiven av barn som pratade minst två språk, ofta fler. Fattigare? Knappast.

Jag har svårt att inte reagera när dessa två nyheter dyker upp på samma dag;

Den kinesiska kampen för att vinna engelska-racet över Indien OCH svenska akademins ord om ”övertro på engelskans betydelse”.

Det pågår ett race därute i världen – Kina vill slå Indien i antalet engelsktalande i landet. För ekonomins skull, för utvecklingens skull, för framtidens skull…

Ja, och? Genomtänkt och långsiktigt, så klart. Precis som Kina är. Tänker inte i år eller decennier utan i årtusenden (och nej, jag har inte sagt att ALLT som sker i KIna därmed är rätt, men det finns en logik i det mesta, även om den inte är en som vi gillar).

Och i det racet vill vi i Sverige uppenbarligen inte vara med…

För samma dag läser jag detta:

”…engelskan har fått för stark ställning i Sverige, på bekostnad av andra språk”

Vad drar man för slutsatser av det? Svenska – vårt eget minoritetsspråk som talas av nio miljoner eller så – är viktigare för vår framtid och vår utveckling än världsspråket engelska?

I don´t think so.

Svenska akademin hävdar att det inte finns bevis för att barnen lär sig språket bättre för att de börjar tidigare. Jag hävdar att de så, så fel. Mina egna tre – och ett rätt stort antal vänners barns – är visserligen inte statistiskt underlag, men en del hands-on erfarenhet har jag ändå av barns två-språkighet

Ungarna kanske inte lär sig snabbare – men de lär sig BÄTTRE, får ett bättre uttal och ett naturligare förhållningssätt mot främmande språk.

Nåt säger mig att ungarna, dina och andras, inte kommer att tacka svenska akademin…

 

 

Sweet Lord?

Det här är så hysteriskt roligt – och påminner mig osökt om News of the World klassikern som vi fortfarande pratar om här hemma: ”Elvis återuppstod i mitt stekta ägg”.

 

Jesus, Gandalf eller ABBA-Benny Andersson är frågan?

(Ska Johan Stenebos bok om IKEA översättas till engelska nu? Är detta en klassisk IKEA-undanmanöver, as described in the book?)

Gamla sanningar och nya lögner

Det är en gammal sanning att en lögn som upprepas tillräckligt ofta och trovärdigt till sist blir sann.

Därför får jag en krypande känsla av obehag i hela kroppen när jag hör Jimmie Åkesson från SD (Sverige Demokraterna) jämföra äpplen och päron och halv- och helljuga sig fram. I kristider är det så lätt att vädja till offret och martyren i oss. När livet inte leker som på det köpglada 90-talet får avundssjukan och missunnsamheten ny grogrund. Och det är obehagligt. 

Min gamla kollega Lena Mellin på AB – som med råge måste vara Sveriges bästa politiska reporter – har avslöjat en del av hans lögner här: Läs det. Gå inte på SD:s skitsnack.

Vad ingen politiker nånsin skulle våga säga är att Sverige skulle må väl av ett par miljoner nya invandrare med känsla för entreprenörskap och affärer för att få snurr på hjulen i vårt långsamma maskineri. Inte enligt principen som jag hörde på Ring P1 en gång ”hur många pizzerior behöver vi?” Vem sa att det bara är att baka pizza som en icke svenskfödd affärsman kan försörja sig på? Dags att öppna dörrarna mot resten av världen, kanske?

Så – nu sticker min haka låååångt ut. Slå på den bara. (Verbalt, tack!) Jag vet att det inte är många som håller med mig. Eller?

Kan inte låta bli att undra

…vad Paul Anka skulle tyck om rubben på AB:s etta idag där han presenteras som ”Anna Ankas man”… Maken till en Nobody? Hmmm, vilken merit;-)

(Och jag borde inte skriva en rad till om henne såklart – men fenomenet är lite… kul)

Anna Anka shoppar INTE på H&M

Jag har varit i England i en vecka – och det är först när jag står i kassan på ICA för att betala för frukostmjölken som jag inser: Inte en ord om Anna Anka. På. En. Hel. Vecka.

Men nu är det slut på friden. ”Jag skulle aldrig köpa H&Ms fula kläder” skriker Anna Anka från ett tidningsomslag. Chic, kanske?

Nähä? Och?

Jag tror inte ens att Stefan H&M Persson är förvånad över det.

Vem ska uppröras? Vi vanliga dödliga som har ett och annat H&M-plagg i garderoben?

Vad är grejen med Ankan? Att hon är rik? Finns många som är rikare… Att hon är svensk? Tja, vi är några till… Att hon bor i Hollywood? Finns det fler som gör…

Det sorgliga är att hon ska appellera till det där allra lägsta i oss, svensk OCH rik OCH bor i Hollywood OCH inte det minsta lilla blygsam, bra på att skapa one-liners.

En enda sak retar mig – att vi går på det. Och att TV3 förmodligen betalar henne duktigt för nåt är inte är mer än kejsarens nya kläder.

Det var skönt att slippa henne i England. Är det inte jaktsäsong på anka snart?

Allt i ett

Väljarförakt.

Världsfrånvänt.

Korkat.

Det här säger liksom allt, i ett. Mona har valt – festfixarens fest, framför vanliga dödliga sossar. Stureplansfolket framför torget i… nånstans där hennes väljare finns. Väljare som förlorar jobben i högre takt än nånsin och suger på ramarna i väntan på A-kassa som aldrig kommer. 

Självmål för alliansen. Reinfeldt et al måste gnugga händerna nu.

Och så kan jag inte låta bli att fundera över den här meningen:

”Mona Sahlins make samt ett följe från SÄPO fanns också med på resan”

…i kombo med denna:

”– Mona Sahlin betalar för resan själv, samt hotellet de bor på och alla måltider. Hon betalar för alla omkostnader, förutom själva festen”

Betyder det att Mona även betalar för SÄPO-snubbarnas resa, uppehälle, mat och lön (och traktamente)? Bara en liten följdfråga som jag saknade… Ock saknade svaret på.

Vi andra har ju ett val att gå till nu på söndag. Undrar om Monas plan hinner hem till kyrkovalet? Men – vad är ett val? Jämfört med en bal på Mallis?

Diamonds are forever – and love…?

Elizabeth hade en fantastisk samling diamanter när hon dog, 90 år gammal. Hon hade fått vartenda halsband, ring, armband och örhänge av sin man. Men inte av kärlek. Utan av ett ätande, frätande dåligt samvete.

Mr C trodde uppenbarligen mer på ett forever för diamanter än för kärleken. För varje gång han varit otrogen fick hon ett nytt smycke. Det blev många. 43 räcker inte. Så många säljer dottern nu är föräldrarna är borta och deras sorgliga – men glittrande – kärlekssaga blir snackis vid frukostborden. Några behåller hon.

Snittet per romans för Mr C – sisådär 6 000 pund.

Tänk så mycket roligare Mrs C kunde haft för pengarna om den här sidan hade funnits på hennes tid!